I denna beskrivning refererar jag till kameran Nikon D300 och Speedlightmodellerna SB-800 och SB-900.

Många Nikonkameror har en inbyggd blixt som kan användas dels enskilt, dels som en del av Nikons CLS (Creative Lighting System).

 

 

 

CLS kan enklast beskrivas som ett sätt för fotografen att kunna flytta ut en eller flera Nikon Speedlights (externa blixtar) från kameran och sätta dem där det är lämpligt för att få en viss belysningseffekt. Dessa Speedlights kan då styras trådlöst från kamerans inbyggda blixt, eller en annan Speedlight.

Kommunikationen mellan kommandoenheten på kameran och fjärrblixtarna som är utplacerade, sker genom att pulsmodulation används. Det innebär att snabba blixtsvärmar avfyras i snabb följd i en speciell ordning. Informationen som överförs på detta sätt avläses av fjärrblixtarna som kodad information hur de ska reagera. Allt detta sker på en bråkdel av en sekund.

Speedlights är kraftigare än kamerans inbyggda blixt och kan även fästas direkt i kamerans blixtsko för att få en kraftfullare blixt än den inbyggda.

Kamerans inbyggda blixt kan ställas in i olika lägen.

TTL innebär att blixten skickar ut en förblixt, och med hjälp av det reflekterade ljuset som kommer in genom linsen, görs en automatisk inställning av hur starkt ljus huvudblixten behöver avge för att huvudmotivet ska bli rätt exponerat. Mängden ljus som når kamerans sensor mäts alltså. Hela detta förlopp sker mycket snabbt och uppfattas av det mänskliga ögat som om det bara kommer en blixt.

i-TTL (intelligent Through The Lens)

Det finns två olika typer av i-TTL blixtmätning:

Standard i-TTL och
i-TTL Balanced Fill-Flash (BL)

Standard i-TTL innebär exponeringen bara beräknas efter huvudmotivet, medan i-TTL Balanced Fill-Flash (BL) även tar med bakgrunden i beräkningen för att t.ex. se till att huvudmotivet inte blir mycket ljusare än bakgrunden.

Balanced Fill-Flash innebär, till skillnad mot standard i-TTL, att blixten automatiskt balanserar effekten på Nikon Speedlight så att både huvudmotivet och omgivningen, som lyses upp av naturligt ljus, blir korrekt exponerade. Vid TTL exponeras bara huvudmotivet korrekt oberoende av hur ljus eller mörk omgivningen är.

Manuell innebär förstås att det mesta av beräkningarna överlåtes till fotografen, kanske för att åstadkomma en speciell ljuseffekt, eller för att få bättre kontroll i vissa lägen.

Repeterande innebär att ett antal blixtar avfyras under den tid exponeringen sker. Används ofta vid långa exponeringstider på någon sekund eller mer. Med detta alternativ bör det omgivande ljuset vara ganska svagt för att undvika överexponering.

Detta alternativ ger en stroboskopliknande effekt, t.ex. om en person rör sig snabbt under exponeringen får man ett antal spökliknande bilder av personen, som ger sken av rörelse.

 

Kommandoläge innebär att kamerans inbyggda blixt avger en förblixt som inte märks på bilden som tas, men som ger en signal till en eller flera externa Speedlightblixtar att de ska avfyras.

Kommandoläge ställs in på följande sätt i menyerna:

  

De två horisontella strecken (- -) betyder att den inbyggda blixten står i kommandoläge, medan de externa SB-800 eller SB-900 står i TTL-läge (både de som tillhör grupp A och grupp B). I detta exempel har kanal 1 valts för kommunikationen mellan kameran och de externa blixtarna.

Speedlights kan ställas in i olika lägen

Remote innebär att Speedlightblixten känner av blixt från kamerans inbyggda blixt, eller en annan Speedlightblixt, och avfyras då.

Här har jag ställt kamerans inbyggda blixt i kommandoläge, vilket gör att den inte lyser upp soffan utan bara drar igång SB-900-blixten som står på golvet bakom soffan och är inställd på remoteläge. Det gör att SB-900:an, riktad upp mot taket, ger en speciell effekt.

Master innebär att blixten även styr en eller flera andra Speedlights som är inställda på Remote-läge. När blixten är inställd som Master kan övriga Speedlight få olika kommandon beroende på vilken grupp de tillhör. T.ex. kan de som tillhör grupp A (se nedanstående förklaring av grupper) få 1/128 av full styrka, medan den/de som tillhör grupp B får t.ex. full styrka eller 1/4 av full styrka. Det kan användas om du vill ha vissa delar av bilden annorlunda exponerade än andra delar.

---

Kanaler och Grupper

De externa Speedlightblixtarna kan använda 4 olika kanaler (1,2,3,4) och 3 olika grupper (A,B,C).

Kanaler används i första hand för att förhindra att fotografen avfyrar en annan fotografs trådlösa blixtar om de jobbar nära varandra. Fotograferna kan då bestämma att de använder olika kanaler för att inte påverka varandras utrustning.

Grupper används för att ställa in olika Speedlightblixtar på olika sätt. En eller flera Speedlightblixtar kan t.ex. ställas in som grupp A och den/de andra kan ställas in som grupp B.

Detta kan bli aktuellt när vissa delar av motivet behöver belysas mer och andra delar av motivet behöver belysas mindre för att uppnå en viss effekt. Det innebär också att du inte behöver gå fram till varje Speedlightblixt för att justera dessa inställningar utan det kan göras direkt från kameran.

Om Speedlightblixten är inställd på TTL går det även att ange att den ska ha en viss exponeringskompensation (t.ex. -0,7 eller + 0,3) för att ge mörkare eller ljusare bilder.

---

Auto FP-höghastighetssynk

Förr i tiden var fotografer hänvisade till en relativt lång slutartid (cirka 1/60 sekund) när blixt användes.

De här två bilderna har jag tagit med en SB-900-blixt monterad på Nikon D300-kameran och en slutartid 1/20 sekund respektive 1/8000 sekund.

Här ser man tydligt hur ett rörligt motiv, i detta fall rinnande vatten, kan ”frysas” med hjälp av den snabba slutartiden, något som inte var möjligt tidigare.

Numera finns, på t.ex Nikon D300 något som kallas för automatisk FP-höghastighetssynk (Auto FP) , som aktiveras när den inställda slutartiden är kortare än slutartiden för normal blixtsynkronisering.

När Auto FP-höghastighetssynk är vald utlöses blixt under den period som slutaren rör sig, vilket gör att den synkroniseras med kamerans exponeringstid när den är kortare än kamerans normala synkroniseringshastighet.

FP är en förkortning för Focal Plane (fokalplan). En fokalplansslutare, som finns i de flesta digitala systemkameror, består av 2 st slutarridåer som befinner sig mellan linsen och kamerans sensor. Dessa styrs tidsmässigt exakt så att de antingen stoppar ljuset som kommer genom linsen från att nå sensorn, eller släpper igenom ljuset så att det kan nå sensorn. Anledningen till att det finns 2 st slutarridåer är att man vill uppnå högre effektiva slutarhastigheter.

Detta läge kan ställas in i kameran. I detta läge dras tiden för blixten ut så att den avfyrar blixt kontinuerligt under hela tiden ridån rör sig, t.ex. 1/320 sekund för Nikon D300, vilket innebär att blixten som normalt tar 1/1050 sekund varar under 1/320 sekund.

 

 

 

 

Orsaken till att ordet Auto används före FP höghastighetssynk är att blixten avfyras normalt om slutartiden ligger högre än blixtsynktiden, men ändras automatiskt till höghastighetssynk (utdragen blixt) när slutartiden är kortare än normal blixtsynktid.

Eftersom en utdragen blixt avfyrar svagare ljus ju snabbare slutartiden är (t.ex. 1/8000sekund) räcker det oftast bara till om motivet befinner sig på ganska kort avstånd. Ju kortare slutartid desto smalare ”springa” mellan första och andra ridån.

Slutartiden mäts från den tidpunkt då den första ridån börjar öppnas till tidpunkten då den andra ridån börjar stängas.

Hela sensorn släpper in ljus vid varje slutartid upp till tiden för ridårörelsens tid. Detta är den maximala normala blixtsynktiden, dvs vid alla slutartider upp till den maximala normala blixtsynktiden, så öppnas den första ridån helt innan den andra ridån börjar stängas.

Fokalplansslutarmekanismen rör ridåerna med mycket exakt hastighet. I gamla analoga 35 mm-kameror var denna hastighet 1/60 sekund, men i moderna kameror som t.ex. Nikon D300 har denna hastighet höjts till 1/320 sekund.

Beroende på vilken blixt vi talar om kan blixttiden variera. I en Nikon SB-800 varar maxblixten omkring 1/1000 sekund.

Blixten är alltså mycket snabbare än kameran (1/1000 sekund jämfört med 1/320 sekund i exemplet ovan). Blixten måste därför avfyras under den period då den första ridån har öppnats helt, men innan den andra ridån börjar stängas, så att sensorn är helt mottaglig för blixtljuset som kommer genom linsen.

Du kan också välja när blixten ska avfyras, antingen direkt efter att slutaren öppnas (synk på främre ridå) eller precis innan den andra ridån stängs (synk på bakre ridå). När du använder långa exponeringstider, för att t.ex. ta bilder på bilar som kör förbi när det är mörkt, så får du helt olika resultat hur billyktorna ser ut beroende på vilket alternativ du väljer. Ljusspår hamnar antingen framför föremålet om du använder synk på främre ridå, eller bakom föremålet om du använder synk på bakre ridå. Synk på bakre ridå ger ofta mer naturliga resultat för ljusspår efter rörliga föremål.

Auto FP kan t.ex. användas för porträttbilder utomhus, då du kan använda en väldigt kort slutartid som gör att du kan välja en stor bländare t.ex. f/ 2.8 för att få ett kort skärpedjup, som ger en suddig bakgrund.

---

Olika ljuskällor

Naturligt (ambient) ljus och blixtljus

När du tar bilder med blixt så finns det 2 olika ljuskällor. Dels det naturliga ljuset (t.ex. dagsljus), dels ljuset från blixten. Om du tar blixtbilder där det naturliga ljuset är väldigt väldigt svagt så blir resultatet nästan som om du bara har en ljuskälla, nämligen blixten. Om det naturliga ljuset är väldigt starkt, är det svårare att balansera mellan de två ljuskällorna.

Om du har en mörk bakgrund, som ger väldigt lite eller inget naturligt ljus alls och ställer in blixten på TTL (inte TTL-BL där BL står för balancerad) och har huvudmotivet, t.ex en person, placerad mitt i bilden så blir huvudmotivet rätt exponerat, medan bakgrunden blir mörk. Detta beror på att blixten inte når fram till bakgrunden, eftersom den är längre bort än huvudmotivet.

Om bakgrunden är relativt ljus så bör du ställa in blixten på TTL/BL. Kameran kommer då att mäta det naturliga ljuset så att exponeringen blir rätt i förhållande till detta och skicka denna information till blixten, varefter blixten anpassar styrkan så att huvudmotivet får samma, eller nästan samma, ljushet som bakgrunden.

För att TTL/BL ska fungera måste huvudmotivet vara mörkare än bakgrunden, annars behövs inte TTL/BL.

Om det naturliga ljuset är starkt kan det vara bra att använda exporingskompensation på blixten för att undvika att huvudmotivet blir överexponerat.

För att inte det ska se alltför ”blixtkonstgjort” ut, dvs huvudmotiv och bakgrund är exakt lika ljusa kan det vara bra att ställa exponeringskompensationen på -1.0 till – 1.7 ev så att huvudmotivet blir ljusare, men inte lika ljust som bakgrunden.

Blixtvärdeslås(FV Lock, Flash Value Lock)

Blixtmätningssystemet mäter bara i mitten på bilden, vilket gör att det bara blir rätt om huvudmotivet befinner sig mitt i bilden, men så är det inte alltid i verkligheten. Antag att huvudmotivet befinner sig i den högra delen av bilden.

Blixtvärdeslås ställs in på samma sätt som vid mätning av naturligt ljus mot ett motiv i mitten av bilden, dvs med knappen AE-L på kameran, varefter bilden komponeras om så att huvudmotivet flyttas från bildens mitt till t.ex. höger del av bilden.

Händelsekedjans delar vid blixtfoto:

Blixt monterad på kameran

När du har blixten monterad på kameran händer följande:

1. Blixten avfyrar förblixtar.

2. Blixtmätningssystemet mäter det reflekterade ljuset från förblixtrarna i mitten av bilden och med dessa data bestäms hur starkt ljuset från huvudblixten behöver vara.

3. Den beräknade styrkan på huvudblixten ändras sedan i förhållande till eventuellt exponeringskompensation som ställts in i kameran eller blixten.

4. Slutaren öppnas och blixten avfyrar sin huvudblixt.

Trådlös fjärrblixt

1. Kommandoblixten, som antingen kan vara kamerans inbyggda blixt eller en separat Speedlightblixt SB-800/SB-900, avfyrar en eller flera kontrollblixtar som gör att varje fjärrblixt får order att avfyra sina förblixtar.

2. Varje fjärrgrupp, om det är mer än en, avfyrar sina förblixtar en i taget. Om det är mer än en blixt som tillhör samma grupp avfyrar alla blixtar i samma grupp sina förblixtar samtidigt.

3. Blixtmätningssystemet känner av det reflekterade ljuset från varje grupp individuellt och skickar tillbaka information till varje grupp hur stark huvudblixten från den gruppen ska vara.

Om flera fjärrblixtar ingår i samma grupp får de samma inställningar när det gäller styrkan på huvudblixten.

4. Slutaren öppnas.

5. Kommandoblixten avfyrar ännu en kontrollsekvens som aktiverar huvudblixtarna med den styrka som tidigare räknats fram i steg 3.

Mätning då den inbyggda blixten används.

När du väljer matrismätning på kameran ställs den inbyggda blixten automatiskt in på TTL-BL.

När du ställer in kameran på matrismätning blir det ett medelvärde av allt som finns i bilden. Om du sedan stoppar in t.ex. en person, som tar upp ganska liten del av bilden, i förgrunden så påverkas mätningen av medelvärdet ganska marginellt.

När sedan den inbyggda blixten avfyrar sina förblixtar så mäts bara det reflekterade ljuset från det som befinner sig i bildens mitt.

Därefter jämförs huvudmotivets reflekterade ljusstyrka med bakgrundens ljusstyrka och huvudblixtens styrka anpassa för att ge så lika ljusstyrka mellan huvudmotivet och bakgrunden som möjligt.

För att förenkla ställs alltid blixten in i TTL-BL-läge om matrismätning används på kameran. På en Speedlight monterad i kamerans blixtsko kan man dock ställa in TTL (i motsats till TTL-BL) även om matrismätning används.

Det reflekterade ljuset mäts alltid i mitten av bilden oberoende av vilket mätsystem kameran är inställd på.

Om du ställer in kameran på ”spot metering” finns ingen mätdata från bakgrunden att jämföra med, varför blixten automatiskt ändras från TTL-BL till TTL

Matrismätning.

Matrismätning fungerar ofta bättre utomhus än inomhus eftersom bakgrunden ofta är ljusare än huvudmotiver när du befinner dig utomhus. Matrismätning och TTL-BL fungerar inte bra om huvudmotivet är ljusare eller lika ljust som bakgrunden. Då är det bättre att ändra till spotmätning och TTL.

Här finns en fördel med att använda en Speedlight SB-800/SB-900 istället för den inbyggda blixten eftersom du då kan låta kameran stå kvar i matrismätningsläge och manuellt ändra blixten till TTL.

Hoppas att du nu, med hjälp av ovanstående, har fått lite bättre uppfattning om hur alla de olika delarna samverkar i Nikons CLS (Creative Lighting System).